Jag längtar hem och bort hela tiden. När jag är här i Stockholm får jag såna sköljningar av hemlängtan att jag blir tårögd. Längtar till djupa skogar, älven, den nybyggda gallerian i lilla stan som jag kommer ifrån, vill åka förbi på kaffe hos mamma eller pappa, promenera runt träsket, göra vanliga saker. Men så ser jag det framför mig. På allvar. Och njuter av att ha tunnelbanan tio minuter bort.